En uppväxt i Boliden, ett litet samhälle 3 mil väster om Skellefteå kanske inte låter som den bästa grogrunden för ett konstnärskap. Trots att Bolidengruvan på den tiden beskrevs som världens största guldgruva i våra geografiböcker. Men mina föräldrar var folkbildare och gav oss barn ett intresse för konst och litteratur. Min storebror blev strax musiker.

Jag älskade mina nya färgkritor i alla världens färger. Och blanka, vita sidor i fina anteckningsböcker där jag visste att mina bilder skulle bli till. Men det blev aldrig riktigt så. Annat kom emellan.

Som dekoratör fick jag naturligtvis visst utlopp för min längtan efter form och färg, liksom senare som kartassistent. Men det var först när mina barn blivit större som jag kunde förverkliga en dröm: Jag fick plats på Edelviks folkhögskolas konstlinje i Burträsk, vilken var en förberedande utbildning för min bildlärareexamen. På Edelvik började jag också fotografera.

I mitt konstnärskap har jag haft stor nytta av mina år som medielärare på gymnasiet. Jag vet både praktiskt och teoretiskt hur både färger och former både positivt och negativt påverkar varandra och hur kameror fungerar.

Det finns en mening med allt, brukar man säga. Och fastän det inte kändes så, kom min förlossning som konstnär när jag som en del i en rehabilitering efter svåra sjukdomsår våren 2006 fick gå på Solviks folkhögskolas KonstPaus i Kåge. Det innebar inte bara en läkning av min kropp utan också ett enormt lyft för mitt skapande. Människorna och atmosfären där gjorde att bilderna formligen sprutade ur mig. Mina bilder och foton har blivit en väg tillbaka till livet. En härlig känsla!

Var får jag min inspiration ifrån?

Mina vuxna barn, Hanna och Andreas samt Hannas döttrar Clara och Vera, inspirerar, uppmuntrar och stöttar mig, liksom mina syskon. Utan deras stöd hade det knappt varit möjligt att komma så långt som jag kommit idag. Enda nackdelen är, att mina barn bor "ocentralt". De bor i Linköping och Göteborg medan jag bor i Skellefteå.

Jag är också en glad, positiv och nyfiken person och mina bilder ger mig möjlighet att uttrycka vad jag känner och tänker. Ofta fotograferar jag först det jag tycker är intressant och gör sedan ett sorts collage av de bilder jag tagit. Jag använder akvarellfärger, pastellkritor och tusch eller akrylfärg.

Mina bilder är fyllda av färg och jag vill att de som ser dem ska bli berörda och glada av det de ser.

Hela mitt liv har varit en längtan efter skapande. Nu har jag äntligen kommit till det läge att jag kan ösa ur min guldgruva: Mina erfarenheter, mina kunskaper och min glädje.

Jag hoppas ni kan dela min glädje. Delad glädje är dubbel glädje, heter det ju.